Patrik Andersson 23 år tvingas sluta med det han gillar allra mest att göra, att spela hockey. Orsaken? Hjärnskakningar. Debatten är igång igen. Har hockeyn tappat greppet om det fysiska spelet? Nja, säger jag. Det är en kombo av en rad olika faktorer som gör att skadorna då framför allt hjärnskakningarn ökar.
Idag är ungdomsspelarna och framfört allt juniorspelarna starkare och snabbare än dom någonsin varit, spelet har därmed blivit snabbare och hårdare. Min son är 15 år och spelar hockey i U16 div1 i Stockholm. Han är på is minst 6 dagar av 7 under en vecka. På dessa sex dagar så blir det med träningar och matcher minst 8 timmar is. Lägg då också till fysträningen på 6 timmar under en och samma vecka så börjar man få en uppfattning om mängden träning dessa ungdomar får. Detta är inte unikt för min sons lag utan detta normen för hockeyn i Stockholm.
Nu börjar man förstå hur vältränade dessa barn och ungdomar är. All denna träning gör att farten ökar och kraften i det fysiska spelet ökar därmed som ett brev posten även hjärnskakningarna. För tyvärr har inte riskutbildningen hängt med den snabba utvecklingen. Vad menar jag med riskträning? Jo den del i utbildningen där man lär ungdomarna att undvika eller uppmärksamma de faror eller risker som finns runtomkring dom i spelet på isen. Att ta emot rätt, att lyfta blicken rätt, att stå eller åka rätt och framför allt konsekvensen med utgången om man gör fel.
Man tränar fysik och spelsystem allt anpassat för att vinna matcher men inget på att undvika skador eller undvika att skada. Att vara tacklingsbar och vända ryggen till är inte en bra lösning, att vinna tid genom att lyfta blicken kan förlänga din karriär. Att läsa av utgången av en närkamps situation kan spara dig samvetet av att skada en annan spelare som älskarna hockeyn lika mycket som dig själv.
Vi har vältränade och duktiga hockeyungdomar men för många blir tvungna att sluta spela hockey på tok för tidigt. Vi ska inte ta bort det fysiska spelet däremot ska vi utbilda våra ungdomar att bemästra det, att vara medvetna om riskerna och hur vi undviker dom. För tjusningen med hockeyn är det fysiska spelet, så ska det också förbli. Alla ledare och klubbar måste ha en bra grund för utbildning samt att öka bredden på kunskapen på vad det innebör att vara hockeyspelare och inte fokusera enbart på att vinna matcher. För verkligheten är annorlunda, det finns en baksida, men baksidan kan bli lättare att hantera om man har rätt utbildning och är förbered.
För att få effekt på detta måste även bestraffning av handlingar som skadar bli hårdare. Domarna ska inte bara döma och bestraffa efter utgången av handlingen utan straffet ska även dömas efter uppsåtet av handlingen. Vad jag menar är att en spelare som delar ut en felaktig tackling som skadar får ett hårt straff, men vad som även ska bestraffas är meningen med handlingen. Är handlingen att skada en annan spelare men utgången inte blir att den drabbade spelare skadas, så ska ändå handlingen bestraffas hårt. Det ska inte finnas en vilja att med flit vilja skada en annan spelare. Att spela fysiskt och vilja skada är två helt olika saker. Den ena handling är tjusningen med hockey och den andra hör inte hemma inom lagidrott what ever.
Jag har följt ungdomshockey i många många år, både som ungdomstränare och hockeypappa. Jag har sett glädjen hos de killar jag tränat och glädjen hos min son när dom är på isen med sin klubba och puck. Låt inte glädjen hos dessa ungdomar få ett slut i förtid, för det här är deras liv.
Idag är ungdomsspelarna och framfört allt juniorspelarna starkare och snabbare än dom någonsin varit, spelet har därmed blivit snabbare och hårdare. Min son är 15 år och spelar hockey i U16 div1 i Stockholm. Han är på is minst 6 dagar av 7 under en vecka. På dessa sex dagar så blir det med träningar och matcher minst 8 timmar is. Lägg då också till fysträningen på 6 timmar under en och samma vecka så börjar man få en uppfattning om mängden träning dessa ungdomar får. Detta är inte unikt för min sons lag utan detta normen för hockeyn i Stockholm.
Nu börjar man förstå hur vältränade dessa barn och ungdomar är. All denna träning gör att farten ökar och kraften i det fysiska spelet ökar därmed som ett brev posten även hjärnskakningarna. För tyvärr har inte riskutbildningen hängt med den snabba utvecklingen. Vad menar jag med riskträning? Jo den del i utbildningen där man lär ungdomarna att undvika eller uppmärksamma de faror eller risker som finns runtomkring dom i spelet på isen. Att ta emot rätt, att lyfta blicken rätt, att stå eller åka rätt och framför allt konsekvensen med utgången om man gör fel.
Man tränar fysik och spelsystem allt anpassat för att vinna matcher men inget på att undvika skador eller undvika att skada. Att vara tacklingsbar och vända ryggen till är inte en bra lösning, att vinna tid genom att lyfta blicken kan förlänga din karriär. Att läsa av utgången av en närkamps situation kan spara dig samvetet av att skada en annan spelare som älskarna hockeyn lika mycket som dig själv.
Vi har vältränade och duktiga hockeyungdomar men för många blir tvungna att sluta spela hockey på tok för tidigt. Vi ska inte ta bort det fysiska spelet däremot ska vi utbilda våra ungdomar att bemästra det, att vara medvetna om riskerna och hur vi undviker dom. För tjusningen med hockeyn är det fysiska spelet, så ska det också förbli. Alla ledare och klubbar måste ha en bra grund för utbildning samt att öka bredden på kunskapen på vad det innebör att vara hockeyspelare och inte fokusera enbart på att vinna matcher. För verkligheten är annorlunda, det finns en baksida, men baksidan kan bli lättare att hantera om man har rätt utbildning och är förbered.
För att få effekt på detta måste även bestraffning av handlingar som skadar bli hårdare. Domarna ska inte bara döma och bestraffa efter utgången av handlingen utan straffet ska även dömas efter uppsåtet av handlingen. Vad jag menar är att en spelare som delar ut en felaktig tackling som skadar får ett hårt straff, men vad som även ska bestraffas är meningen med handlingen. Är handlingen att skada en annan spelare men utgången inte blir att den drabbade spelare skadas, så ska ändå handlingen bestraffas hårt. Det ska inte finnas en vilja att med flit vilja skada en annan spelare. Att spela fysiskt och vilja skada är två helt olika saker. Den ena handling är tjusningen med hockey och den andra hör inte hemma inom lagidrott what ever.
Jag har följt ungdomshockey i många många år, både som ungdomstränare och hockeypappa. Jag har sett glädjen hos de killar jag tränat och glädjen hos min son när dom är på isen med sin klubba och puck. Låt inte glädjen hos dessa ungdomar få ett slut i förtid, för det här är deras liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar